NinaJohansson

en dans på en öde väg.. Fre 19 aug 05 02:06
En mulen natt som var kylig och svart, du var kvinna och jag, jag var man
Du var vacker och månen var döljd bakom moln, blott en strimma av ljus titta fram
Vi stod på en väg mitt i natten, som två båtar ensamma i hamn
Och hela min kropp börja skaka, när du slängde dig in i min famn
och vi stod där och kände vår närhet, vi var de enda två på hela vår jord
dina ögon var blå, å ja börja förstå, att det inte fanns plats för nå ord

vi började dansa som stjärnor i skyn, blott till ljudet av ingenting alls
och vi flöt över vägen som vind smeker äng, och mina ord fastnade i min hals
våra fötter de lyfte från marken, men jag var fortfarande trygg
och jag såg att du tappa en fjäder, från vingar som satt på din rygg
och ditt hår var så bländande vackert, och din kind var så mjuk och så len
och att säga nått rätt det är inte så lätt, när tungan känns tung som en sten

jag kände din längtan jag kände din lust, och ditt hjärta som slog så tungt
och helt plötsligt kände jag mark under fot, timmar flydde och allting blev lugnt
dina vingar på ryggen var borta, och allting blev alldeles tyst
jag bestämde mig för att fatta modet, och skulle just be om en kyss
men så plötsligt så försvann du i mörkret, med den kyss som jag aldrig hann få
det blev vår hemlighet, och både du och jag vet, att en dag ska det vara vi två


våra fötter de lyfte från marken, men jag var fortfarande trygg
och jag såg att du tappa en fjäder, från vingar som satt på din rygg
och ditt hår var så bländande vackert, och din kind var så mjuk och så len
och att säga nått rätt det är inte så lätt, när tungan känns tung som en sten